Innehållsförteckning
Ibland kan man vilja utveckla insticksprogram för en serie liknande funktioner. Som ett exempel, fundera på fördelningsdiagram. De genererar ganska lika kod, och det är naturligtvis önskvärt att få det grafiska gränssnitten att likna varandra. Till sist kan stora delar av hjälpfilerna vara identiska. Bara några få parametrar är olika i varje insticksprogram.
Det naiva tillvägagångssättet är att utveckla ett insticksprogram, därefter i stort sett kopiera och klistra in hela innehållet i .js
-, .xml
- och .rkh
-filerna, och ändra de få delarna som är olika. Men vad händer om du någon gång senare hittar ett stavfel som har kopierats och klistrats in i alla insticksprogrammen? Vad händer om du vill lägga till stöd för en ny funktion? Du måste hitta alla insticksprogram igen, och ändra vart enda ett. En tröttsam och långdragen process.
Ett annat tillvägagångssätt skulle vara att använda inbäddning. Dock lämpar sig inte det väl för det aktuella problemet i vissa fall, eftersom bitarna som kan inbäddas ibland är för stora för att vara användbara, och det innebär vissa begränsningar av layouten. I sådan fall kan koncepten att inkludera .js
filer, inkludera .xml
filer och använda kodsnuttar vara mycket användbara (med se funderingarna om när det är att föredra att använda inbäddning).
Dock ett varningens ord innan du börjar läsa: Koncepten kan göra det enklare att hantera många liknande insticksprogram, och kan förbättra insticksprogrammens underhåll och läsbarhet. Att gå för långt kan dock enkelt ge motsatt effekt. Använd med viss försiktighet.