MonteringInställningssidan innehåller alla inställningar som gäller montering av delade resurser. Inställningarna som visas här beror på operativsystemet som används.
Inställningarna under den här fliken är likadana för alla operativsystem som stöds.
Det här är baskatalogen (monteringsprefixet) där Smb4K kommer att montera fjärresurser. Den kan ändras genom att använda begäran om webbadress (klicka på knappen med katalogikonen), eller genom att direkt skriva in den nya sökvägen i textrutan. Sökvägsvariabler som
$HOMEkänns igen.Förval:
$HOME/smb4k/Alla underkataloger som skapas av Smb4K under monteringsprefixet kommer att ha små bokstäver.
Förval: inte valt
Återmontera alla dina delade resurser som fortfarande var monterade när du avslutade programmet, eller ändra en profil. Om en återmontering av en delad resurs misslyckas, kommer Smb4K försöka igen vid nästa start. Delade resurser monterade av andra användare berörs inte.
Förval: inte valt
- Antal försök att montera igen
Anger antal försök som görs att montera delade resurser igen innan Smb4K ger upp.
Förval: 1
- Intervall mellan försök att montera igen
Ange tiden som ska gå mellan försök att montera delade resurser.
Förval: 5 min
Avmontera alla dina delade resurser när programmet avslutas. Delade resurser som ägs av andra användare ignoreras.
Förval: inte valt
Tvinga avmontering av oåtkomliga delade resurser (bara på Linux®). Om en delad resurs inte är tillgänglig, utförs en lat avmontering. Innan den verkliga avmonteringen sker, visas en varningsdialogruta som ber om tillåtelse att utföra avmonteringen.
Förval: inte valt
Alternativet låter dig avmontera resurser som monterades av andra användare.
ANVÄND MED YTTERSTA FÖRSIKTIGHET!
Förval: inte valt
Man ser inte bara de resurser som monterades och ägs av en själv, utan även alla andra resurser som använder SMBFS (BSD) och CIFS (Linux®) filsystem och som finns på gällande system.
Förval: inte valt
Fliken Vanliga monteringsinställningar är bara tillgänglig på Linux® och de listade alternativen gäller kommandona mount.cifs(8) / mount.smb3(8). Inställningarna som gäller BSD finns i avsnittet Monteringsinställningar (bara BSD).
Skrivåtkomsten till en delad resurs kan bestämmas här. Alternativet är oberoende av inställningarna av filläge och katalogläge ovan. Tillgängliga alternativ är:
Väljare:
rwMontera de delade resurserna som läs- och skrivbara.
Väljare:
roMontera de delade resurserna som läsbara.
Förval: inte valt,
Väljare:
iocharset=CHARSETStäller in teckenuppsättning använd på klientsidan (dvs. din dator) till något av följande:
Förvalt teckensnitt använt av klientens kärna. I detta fall utelämnas alternativet
iocharsetfrån kommandoraden.ISO/IEC 8859-1:1998. Teckenkodningsmetoden används genomgående i Amerika, Västeuropa, Oceanien, och stora delar av Afrika.
ISO/IEC 8859-2:1999. Den kallas informellt "Latin-2". Den är i allmänhet avsett för centraleuropeiska eller "östeuropeiska" språk som skrivs med latinskt alfabet.
ISO/IEC 8859-3:1999. Den kallas informellt Latin-3 eller sydeuropeiskt. Den konstruerades för att täcka turkiska, maltesiska och esperanto, även om introduktionen av ISO/IEC 8859-9 överskred det för turkiska.
ISO/IEC 8859-4:1998. Den kallas informellt Latin-4 eller nordeuropeiskt. Den konstruerades för att täcka estniska, lettiska, litauiska, grönländska och samiska. Det har stort sett överskridits av ISO/IEC 8859-10 och Unicode.
ISO/IEC 8859-5:1999. Den kallas informellt Latin/Cyrillic. Den konstruerades för att täcka språk som använder det kyrilliska alfabetet såsom bulgariska, vitryska, serbiska och makedonska, men fick aldrig utbredd användning.
ISO/IEC 8859-6:1999. Den kallas informellt Latin/Arabic. Den konstruerades för att täcka Arabiska.
ISO/IEC 8859-7:2003 Den kallas informellt Latin/Greek. Den konstruerades för att täcka det moderna grekiska språket.
ISO/IEC 8859-8:1999. Den kallas informellt Latin/Hebrew. ISO/IEC 8859-8 täcker alla hebreiska bokstäver, men inte några hebreiska vokaltecken.
ISO/IEC 8859-9:1999. Den kallas informellt Latin-5 eller Turkish. Den konstruerades för att täcka det turkiska språket, avsett att vara mer användbart än kodningen ISO/IEC 8859-3.
ISO/IEC 8859-13:1998. Den kallas informellt Latin-7 eller Baltic Rim. Den konstruerades för att täcka de baltiska språken, och lade till tecken som används i det polska språket som saknades i de tidigare kodningarna ISO 8859-4 och ISO 8859-10. I motsats till dessa två, täcker den inte de nordiska språken.
ISO/IEC 8859-14:1998. Den kallas informellt Latin-8 eller Celtic. Den konstruerades för att täcka keltiska språk, såsom iriska, manx, skotsk gäliska, walesiska, korniska och bretonska.
ISO/IEC 8859-15:1999. Den kallas informellt Latin-9 (och ett tag Latin-0). Den liknar ISO 8859-1, och är sålunda också avsedd för “västeuropeiska” språk, men ersätter några mindre vanliga symboler med eurotecknet och några bokstäver som ansågs vara nödvändiga.
Unicode (eller Universal Coded Character Set) transformeringsformatet – 8-bitars. UTF-8 används av många Linux®-distributioner som standardteckenuppsättning, och är dessutom den överlägset vanligaste kodningen på World Wide Web.
KOI8-R (RFC 1489) är en 8-bitars teckenkodning, härledd från kodningen KOI-8 av programmeraren Andrei Chernov 1993 och konstruerad för att täcka ryska, vilket använder ett kyrilliskt alfabet.
KOI8-U (RFC 2319) är en 8-bitars teckenkodning, konstruerad för att täcka ukrainska, som använder ett kyrilliskt alfabet.
KOI8-RU är en 8-bitars teckenkodning, konstruerad för att täcka ryska, ukrainska och vitryska, som använder ett kyrilliskt alfabet.
Windows-1251 är en 8-bitars teckenkodning, konstruerad för att täcka språk som använder det kyrilliska alfabetet såsom ryska, bulgariska, serbiska och andra språk. I Linux är kodningen känd som cp1251.
GB/T 2312-1980 är en viktig officiell teckenuppsättning för Folkrepubliken Kina, använd för förenklade kinesiska tecken. GB2312 är det registrerade Internetnamnet för EUC-CN, vilket är dess vanliga kodade form. GB/T 2312-1980 har ersatts av GBK och GB18030, vilka inkluderar ytterligare tecken, men GB/T 2312 förblir i utbredd användning som en delmängd av dessa teckenuppsättningar.
Big-5 eller Big5 är en kinesisk teckenkodningsmetod som används i Taiwan, Hong Kong och Macau för traditionella kinesiska tecken. Folkrepubliken Kina, som använder förenklade kinesiska tecken, använder istället teckenuppsättningen GB 18030.
EUC-JP är en kodning med variabel bredd som används för att representera elementen i de tre japanska teckenuppsättningsstandarderna, närmare bestämt JIS X 0208, JIS X 0212 och JIS X 0201.
EUC-KR är en kodning med variabel bredd för att representera koreansk text genom att använda två kodade teckenuppsättningar, KS X 1001 (tidigare KS C 5601) och antingen ISO 646:KR (KS X 1003, tidigare KS C 5636) eller US-ASCII, beroende på variant. KS X 2901 (tidigare KS C 5861) föreskriver kodningen och RFC 1557 kallade den EUC-KR.
Thai Industriell Standard 620-2533, som vanligtvis kallas TIS-620, är den vanligaste kodningen av teckenuppsättning och tecken för det thailändska språket.
Default: inte valt, CHARSET:
Väljare:
port=PORTStäller in portnummer som används av mount.cifs(8) när en fjärresurs monteras. Det normala portnumret (445) bör fungera med alla moderna operativsystem. Om du upplever problem, försök att ställa in portnumret till 139. Om problemen bara uppstår med några få värddatorer, rekommenderas att lämna alternativet orört och använda editorn av Egna inställningar för att definiera portnumret individuellt för de problematiska värddatorerna.
Förval: inte valt, PORT: 445
Väljare: ingen
De flesta versioner av Samba stöder CIFS Unix- eller POSIX-utökningar. För dessa servrar behövs inte vissa alternativ, eftersom riktiga värden förhandlas under monteringsprocessen. För andra servrar, kanske du vill avmarkera alternativet så att fördefinierade värden kan skickas till servern. Observera att om datorn är placerad i ett nätverksgrannskap dominerat av Windows® med bara några få Samba-servrar, kan alternativet säkert avmarkeras och egna inställningar definieras för Samba-servrarna.
Om du avmarkerar alternativet, överväg att sätta på rättighetskontroller under Avancerade monteringsinställningar.
Förval: valt
Väljare:
uid=UIDStäller in ägare av filer och kataloger i filsystemet. Normalt används din användar-id. Tryck på sökknappen och välj en i kombinationsrutan för att ändra användar-id.
Om stödet för CIFS Unix-tillägg är valt, är inställningen inaktiverad.
Förval: valt, UID: din UID
Väljare:
uid=GIDStäller in gruppen som äger filer och kataloger i filsystemet. Normalt används din grupp-id. Tryck på sökknappen och välj en i kombinationsrutan för att ändra grupp-id.
Om stödet för CIFS Unix-tillägg är valt, är inställningen inaktiverad.
Förval: valt, GID: din GID
Väljare:
file_mode=ARGStäller in rättigheter som används för filer. Värdet anges oktalt och måste ha fyra siffror. För att lära dig mer om filläget (file_mode), bör du läsa manualsidorna mount(8) och umask(2).
Om stödet för CIFS Unix-tillägg är valt, är inställningen inaktiverad.
Förval: valt, ARG: 0755
Väljare:
dir_mode=ARGStäller in rättigheter som används för kataloger. Värdet anges oktalt och måste ha fyra siffror. För att lära dig mer om katalogläget (dir_mode), bör du läsa manualsidorna mount(8) och umask(2).
Om stödet för CIFS Unix-tillägg är valt, är inställningen inaktiverad.
Förval: valt, ARG: 0755
Fliken Avancerade monteringsinställningar är bara tillgänglig på Linux® och de listade alternativen gäller kommandona mount.cifs(8) / mount.smb3(8). Inställningarna som gäller BSD finns i avsnittet Monteringsinställningar (bara BSD).
Väljare:
forceuidTala om för klienten (dvs. din sida) att ignorera eventuella användar-id (UID) som tillhandahålls av servern för filer och kataloger och att alltid låta ägaren tilldelas värdet av den överförda användaridentiteten.
Förval: inte valt
Väljare:
forcegidTala om för klienten (dvs. din sida) att ignorera eventuella grupp-id (GID) som tillhandahålls av servern för filer och kataloger och att alltid låta ägaren tilldelas värdet av den överförda gruppidentiteten.
Förval: inte valt
Väljare:
permellernopermKlientsidan kontrollerar om du har riktig användar-id och grupp-id för att behandla filer och kataloger på den delade resursen. Det gäller förutom de normala ACL-kontrollerna på måldatorn som görs av serverprogramvaran. Om servern stöder CIFS Unix-utökningar och du därmed inte tillåts att komma åt den delade resursen helt och hållet, ska du definitivt stänga av funktionen.
Förval: inte valt
Väljare:
setuidsellernosetuidsOm CIFS Unix-utökningar förhandlas med servern, försöker klientsidan ställa in effektiv användar-id och grupp-id för den lokala processen för nyskapade filer, kataloger och enheter. Om funktionen är avstängd, kommer användar-id och grupp-id som är definierade som standard för resursen att användas. Det rekommenderas att läsa manualsidan för mount.cifs(8) innan inställningen ändras.
Förval: inte valt
Väljare:
serverinoellernoserverinoAnvänd inod-nummer (unika och beständiga filidentifieringar) som returneras av servern, istället för automatiskt genererade tillfälliga inod-nummer på klientsidan. Parametern har ingen effekt om servern inte stöder att returnera inod-nummer eller liknande. Det rekommenderas att du läser manualsidan för mount.cifs(8) innan du ändrar inställningen.
Förval: valt
Väljare:
mapcharsellernomapcharsÖversätt sex av de sju reserverade tecknen (inte omvänt snedstreck, men tecknen kolon, frågetecken, lodrätt streck, asterisk, större än och mindre än) till omkodningsområdet (ovanför 0xF000), vilket också tillåter att klientsidan känner igen filer skapade med sådana tecken av Windows® POSIX-emulering. Det kan också vara användbart vid montering med de flesta versioner av Samba. Det har ingen effekt om servern inte stöder Unicode.
Förval: inte valt
Väljare:
nobrlSkicka inte låsningsbegäran för byte-intervall till servern. Det är nödvändigt för vissa program som inte följer den obligatoriska cifs-stil låsningsbegäran för byte-intervall (och de flesta cifs-servrar stöder inte ännu att begära rådgivande låsningsbegäran för byte-intervall).
Förval: inte valt
Väljare:
vers=VERSDefiniera vilken version av SMB-protokollet som ska användas. Normalt behöver alternativet inte vara aktiverat eftersom protokollversionen förhandlas mellan klienten och servern.
Följande värden är tillåtna:
Det gör att mount.cifs(8) använder det klassiska protokollet CIFS/SMBv1.
Det gör att mount.cifs(8) använder det protokollet SMBv2.002. Det introducerades ursprungligen i Microsoft® Windows® Vista Service Pack 1, och Windows® Server 2008.
Observera att den ursprungligt utgivna versionen av Microsoft® Windows® Vista använde en något annorlunda dialekt (2.000) som inte stöds.
Det gör att mount.cifs(8) använder protokollet SMBv2.1 som introducerades i Microsoft® Windows® 7 och Windows® Server 2008R2.
Det gör att mount.cifs(8) använder protokollet SMBv3.0 som introducerades i Microsoft® Windows® 8 och Windows® Server 2012.
Det gör att mount.cifs(8) använder protokollet SMBv3.0.2 som introducerades i Microsoft® Windows® 8.1 och Windows® Server 2012R2.
Det gör att mount.cifs(8) använder protokollet SMBv3.1.1 som introducerades i Microsoft® Windows® Server 2016.
Det gör att mount.cifs(8) använder protokollversionen SMBv3.0 eller senare.
Det gör att mount.cifs(8) försöker förhandla den senaste versionen av SMBv2+ som både stöds av klienten och servern.
Förval: inte vald, VERS:
Väljare:
cache=ARGDefiniera hur en läs- eller skrivbegäran hanteras. Om du väljer att inte lagra fildata alls, utnyttjar klienten aldrig cachen för normal läsning och skrivning. Den använder alltid servern direkt för att uppfylla en läs- eller skrivbegäran. Om du väljer att följa CIFS/SMB2-protokollet strikt, anses cachen bara vara pålitlig om klienten har ett op-lås. Om klienten inte har ett op-lås, går den förbi cachen och använder servern direkt för att uppfylla en läs- eller skrivbegäran. Att välja fri lagringssemantik kan ibland ge bättre prestanda men med sämre cache-koherens som följd. Alternativet kan orsaka dataförlust om flera klienter försöker komma åt samma uppsättning filer på servern samtidigt. På grund av det rekommenderas den strikta lagringsmetoden.
Följande värden är tillåtna:
Det gör att mount.cifs(8) inte lagrar fildata alls.
Det gör att mount.cifs(8) strikt följer protokollet CIFS/SMB2.
Det gör att mount.cifs(8) tillåter fri lagringssemantik.
Förval: inte valt, ARG:
Säkerhetsläge. För att kunna använda läget, krävs CIFS-modul för kärnan 1.40 eller senare.
Tillåtna värden är:
Kommandoradsväljaren
sec=noneanvänds. Det gör att mount.cifs(8) försöker ansluta som en tom användare (inget namn).Kommandoradsväljaren
sec=krb5används. Det gör att mount.cifs(8) använder behörighetskontroll med Kerberos version 5.Kommandoradsväljaren
sec=krb5ianvänds. Det gör att mount.cifs(8) använder behörighetskontroll med Kerberos version 5 och utför paketsignering.Kommandoradsväljaren
sec=ntlmanvänds. Det gör att mount.cifs(8) använder NTLM-lösenordskondensat. Till och med version 3.8 av Linux®-kärnan är det förvald inställning.Kommandoradsväljaren
sec=ntlmianvänds. Det gör att mount.cifs(8) använder NTLM-lösenordskondensat och utför paketsignering.Kommandoradsväljaren
sec=ntlmv2används. Det gör att mount.cifs(8) använder NTLMv2-lösenordskondensat.Kommandoradsväljaren
sec=ntlmv2ianvänds. Det gör att mount.cifs(8) använder NTLMv2-lösenordskondensat och utför paketsignering.Kommandoradsväljaren
sec=ntlmsspanvänds. Det gör att mount.cifs(8) använder NTLMv2-lösenordskondensat inkapslat i ett obehandlat NTLMSSP-meddelande. Sedan version 3.8 av Linux®-kärnan är det förvald inställning.Kommandoradsväljaren
sec=ntlmsspianvänds. Det gör att mount.cifs(8) använder NTLMv2-lösenordskondensat inkapslat i ett obehandlat NTLMSSP-meddelande och utför paketsignering.
Förval: inte valt,
Definiera ytterligare alternativ för användning med mount.cifs(8). Genom att klicka på redigeringsknappen till höger om radeditorn visas en inmatningsdialogruta där alternativen måste anges i en lista åtskilda med kommatecken. Efter att ha klickat på i inmatningsdialogrutan, kontrolleras alternativen mot en vitlista. Alla giltiga poster accepteras och läggs till i radeditorn.
Förval: inte valt, tomt
Fliken Monteringsinställningar är bara tillgänglig för FreeBSD, NetBSD och DragonFly BSD. Inställningarna som gäller Linux® finns i avsnitten Vanliga monteringsinställningar (bara Linux®) och Avancerade monteringsinställningar (bara Linux®) sections.
Ställer in ägare av filer och kataloger i filsystemet. Normalt används din användar-id. Tryck på sökknappen och välj en i kombinationsrutan för att ändra användar-id.
Förval: din användar-id
Ställer in gruppen som äger filer och kataloger i filsystemet. Normalt används din grupp-id. Tryck på sökknappen och välj en i kombinationsrutan för att ändra grupp-id.
Förval: din grupp-id
Ställer in rättigheter som används för filer. Värdet anges oktalt och måste ha fyra siffror. För att lära dig mer om filläget, bör du läsa manualsidorna mount_smbfs(8) och umask(2).
Förval: 0755
Ställer in rättigheter som används för kataloger. Värdet anges oktalt och måste ha fyra siffror. För att lära dig mer om katalogläget (dir_mode), bör du läsa manualsidorna mount_smbfs(8) och umask(2).
Förval: 0755
Använd angiven lokal och serverns teckenuppsättning.
Förval: inte valt
Använd den här teckenuppsättningen för klientsidan. Följande teckenuppsättningar är tillgängliga:
Förvalt teckensnitt använt av klientens kärna.
ISO/IEC 8859-1:1998. Teckenkodningsmetoden används genomgående i Amerika, Västeuropa, Oceanien, och stora delar av Afrika.
ISO/IEC 8859-2:1999. Den kallas informellt "Latin-2". Den är i allmänhet avsett för centraleuropeiska eller "östeuropeiska" språk som skrivs med latinskt alfabet.
ISO/IEC 8859-3:1999. Den kallas informellt Latin-3 eller sydeuropeiskt. Den konstruerades för att täcka turkiska, maltesiska och esperanto, även om introduktionen av ISO/IEC 8859-9 överskred det för turkiska.
ISO/IEC 8859-4:1998. Den kallas informellt Latin-4 eller nordeuropeiskt. Den konstruerades för att täcka estniska, lettiska, litauiska, grönländska och samiska. Det har stort sett överskridits av ISO/IEC 8859-10 och Unicode.
ISO/IEC 8859-5:1999. Den kallas informellt Latin/Cyrillic. Den konstruerades för att täcka språk som använder det kyrilliska alfabetet såsom bulgariska, vitryska, serbiska och makedonska, men fick aldrig utbredd användning.
ISO/IEC 8859-6:1999. Den kallas informellt Latin/Arabic. Den konstruerades för att täcka Arabiska.
ISO/IEC 8859-7:2003 Den kallas informellt Latin/Greek. Den konstruerades för att täcka det moderna grekiska språket.
ISO/IEC 8859-8:1999. Den kallas informellt Latin/Hebrew. ISO/IEC 8859-8 täcker alla hebreiska bokstäver, men inte några hebreiska vokaltecken.
ISO/IEC 8859-9:1999. Den kallas informellt Latin-5 eller Turkish. Den konstruerades för att täcka det turkiska språket, avsett att vara mer användbart än kodningen ISO/IEC 8859-3.
ISO/IEC 8859-13:1998. Den kallas informellt Latin-7 eller Baltic Rim. Den konstruerades för att täcka de baltiska språken, och lade till tecken som används i det polska språket som saknades i de tidigare kodningarna ISO 8859-4 och ISO 8859-10. I motsats till dessa två, täcker den inte de nordiska språken.
ISO/IEC 8859-14:1998. Den kallas informellt Latin-8 eller Celtic. Den konstruerades för att täcka keltiska språk, såsom iriska, manx, skotsk gäliska, walesiska, korniska och bretonska.
ISO/IEC 8859-15:1999. Den kallas informellt Latin-9 (och ett tag Latin-0). Den liknar ISO 8859-1, och är sålunda också avsedd för “västeuropeiska” språk, men ersätter några mindre vanliga symboler med eurotecknet och några bokstäver som ansågs vara nödvändiga.
Unicode (eller Universal Coded Character Set) transformeringsformatet – 8-bitars. UTF-8 används av många Linux®-distributioner som standardteckenuppsättning, och är dessutom den överlägset vanligaste kodningen på World Wide Web.
KOI8-R (RFC 1489) är en 8-bitars teckenkodning, härledd från kodningen KOI-8 av programmeraren Andrei Chernov 1993 och konstruerad för att täcka ryska, vilket använder ett kyrilliskt alfabet.
KOI8-U (RFC 2319) är en 8-bitars teckenkodning, konstruerad för att täcka ukrainska, som använder ett kyrilliskt alfabet.
KOI8-RU är en 8-bitars teckenkodning, konstruerad för att täcka ryska, ukrainska och vitryska, som använder ett kyrilliskt alfabet.
Windows-1251 är en 8-bitars teckenkodning, konstruerad för att täcka språk som använder det kyrilliska alfabetet såsom ryska, bulgariska, serbiska och andra språk. I Linux är kodningen känd som cp1251.
GB/T 2312-1980 är en viktig officiell teckenuppsättning för Folkrepubliken Kina, använd för förenklade kinesiska tecken. GB2312 är det registrerade Internetnamnet för EUC-CN, vilket är dess vanliga kodade form. GB/T 2312-1980 har ersatts av GBK och GB18030, vilka inkluderar ytterligare tecken, men GB/T 2312 förblir i utbredd användning som en delmängd av dessa teckenuppsättningar.
Big-5 eller Big5 är en kinesisk teckenkodningsmetod som används i Taiwan, Hong Kong och Macau för traditionella kinesiska tecken. Folkrepubliken Kina, som använder förenklade kinesiska tecken, använder istället teckenuppsättningen GB 18030.
EUC-JP är en kodning med variabel bredd som används för att representera elementen i de tre japanska teckenuppsättningsstandarderna, närmare bestämt JIS X 0208, JIS X 0212 och JIS X 0201.
EUC-KR är en kodning med variabel bredd för att representera koreansk text genom att använda två kodade teckenuppsättningar, KS X 1001 (tidigare KS C 5601) och antingen ISO 646:KR (KS X 1003, tidigare KS C 5636) eller US-ASCII, beroende på variant. KS X 2901 (tidigare KS C 5861) föreskriver kodningen och RFC 1557 kallade den EUC-KR.
Thai Industriell Standard 620-2533, som vanligtvis kallas TIS-620, är den vanligaste kodningen av teckenuppsättning och tecken för det thailändska språket.
Förval:
Använd den här teckenuppsättningen för serversidan. Följande teckenuppsättningar är tillgängliga:
Förvalt teckensnitt använt av servern.
Kodsida 437 är teckenuppsättningen för den ursprungliga IBM PC (persondatorn). Det är också känt som CP437, OEM 437, PC-8 eller DOS Latin US. Uppsättningen inkluderar alla utskrivningsbara ASCII-tecken, utökade koder för bokstäver med accenter (diakritiska tecken), några grekiska bokstäver, ikoner och symboler för att rita linjer.
Kodsida 720 är en kodsida som används för att skriva arabiska i Egypten, Irak, Jordanien, Saudiarabien och Syrien.
Kodsida 737 är en kodsida som används för att skriva det grekiska språket i Grekland.
Kodsida 775 är en kodsida som används för att skriva estniska, litauiska och lettiska språken.
Kodsida 850 är en kodsida som används i Västeuropa.
Kodsida 852 är en kodsida som används i för att skriva centraleuropeiska språk som använder latinska alfabetet (såsom bosniska, kroatiska, tjeckiska, ungerska, polska, rumänska, serbiska, slovakiska eller slovenska).
Kodsida 855 är en kodsida som används för att skriva kyrilliska alfabetet. Kodsida 872 är uppdateringen av kodsida 855 med med Euro-valutan.
Kodsida 857 är en kodsida som används i Turkiet för att skriva turkiska. Den är baserad på kodsida 850, men med många ändringar. Den inkluderar tecken från ISO 8859-9.
Kodsida 858 är en kodsida som används för att skriva västeuropeiska språk. Liksom kodsida 850, stöder kodsida 858 hela repertoaren i ISO 8859-1, men med ett annorlunda arrangemang.
Kodsida 860 är en kodsida som används i Portugal för att skriva portugisiska, och den är också lämplig för att skriva spanska och italienska.
Kodsida 861 är en kodsida som används på Island för att skriva det isländska språket (samt andra nordiska språk).
Kodsida 862 är en kodsida i Israel för Hebreiska.
Kodsida 863 är en kodsida som används i Kanada för att skriva franska (i huvudsak i Quebec) även om den saknar några bokstäver.
Kodsida 864 är en kodsida som används för att skriva arabiska i Egypten, Irak, Jordanien, Saudiarabien och Syrien.
Kodsida 865 är en kodsida som används i Danmark och Norge för att skriva nordiska språk (utom isländska som använder kodsida 861).
Kodsida 866 är en kodsida som används i Ryssland för att skriva kyrilliska alfabetet.
Kodsida 869 är en kodsida som används för att skriva det grekiska språket.
Kodsida 874, också känd som kodsida 9066, används för att skriva det thailändska språket.
Kodsida 932 är Microsoft® Windows® kodsida för det japanska språket, som är en utökad variant av den japanska teckenkodningen Shift JIS.
Kodsida 936 är Microsoft® Windows® kodsida för förenklad kinesiska.
Kodsida 949 är Microsoft® Windows® kodsida för det koreanska språket.
Kodsida 950 är Microsoft® Windows® kodsida för traditionell kinesiska.
Kodsida 1250 är en Microsoft® Windows® kodsida för att representera texter på centraleuropeiska och östeuropeiska språk som använder latinska alfabetet, såsom polska, tjeckiska, slovakiska, ungerska, slovenska, bosniska, kroatiska, serbiska (latinskt alfabet), rumänska (innan stavningsreformen 1993) och albanska. Den kan också användas med tyska språket.
Kodsida 1251 är en Microsoft® Windows® kodsida, konstruerad för att täcka språk som använder det kyrilliska alfabetet såsom ryska, bulgariska, kyrillisk serbiska och andra språk.
Kodsida 1252 är en Microsoft® Windows® kodsida använd för engelska och många europeiska språk inklusive spanska, franska och tyska.
Kodsida 1253 är en Microsoft® Windows® kodsida som används för att skriva modern grekiska. Den klarar inte av att stöda den äldre polytoniska grekiskan.
Kodsida 1254 är en Microsoft® Windows® kodsida använd för att skriva turkiska.
Kodsida 1255 är en Microsoft® Windows® kodsida använd för att skriva hebreiska.
Kodsida 1256 är en Microsoft® Windows® kodsida för att skriva arabiska (och möjligen några andra språk som använder arabiska alfabetet, som persiska och urdu).
Kodsida 1257 är en Microsoft® Windows® kodsida för att stöda de estländska, lettiska och litauiska språken.
Kodsida 1258 är en Microsoft® Windows® kodsida för att representera vietnamesiska texter. Den använder kombinerade diakritiska markeringar.
Unicode är en informationsteknologistandard för konsekvent kodningsrepresentation, och hantering av text uttryckt i de flesta skrivsystem i världen.
Förval: förval